Hej! I den ljuvliga försommarnatten  startar jag min blogg här. Jag tänker berätta om hur det kan vara att skriva sin första bok.

Den bok jag skriver har haft arbetsnamnet "De osynliga systrarna" ett par år men kommer kanske få en annan titel när den är färdig? Jag har samlat fakta och gjort resor och research under drygt femton år men först 2015 bestämmer jag att samla allt i en bok. Det tar väldigt lång tid att skriva en bok, har jag fått erfara. Nu redigerar jag ett stort rå-manus.

”Det är en berättelse i jag-form och med mitt eget namn Marinella. Men det är en roman - en autofiktion baserad på verkliga händelser - det ger mig friheten att fantisera där det behövs. Det är kul att hitta på och det gör jag, men då verkligheten ofta överträffar sagan är det mesta ganska sant - som jag minns det.”

                  
Ett handkolorerat artistporträtt som jag fann i min mammas fotoalbum när jag var 19 år. Det satt på sidan före fotografiet som föreställer mamma Tyyne och mig, när hon och jag bodde i en stuga bakom växthuset hos den trädgårdsmästare i Saltsjö - Duvnäs, där mamma arbetade som hembiträde år 1948. 


I boken berättar jag om mina resor i en liten italiensk cirkusartists spår, för att förstå den hemlighet som doldes under min barndom. 

Då bodde jag i Sumpan, nordväst om Stockholm i en, som jag trodde, helt vanlig familj med föräldrar och småsyskon, som växte om mig snabbt. Som tolvåring startar jag en teatergrupp med mina tjejkompisar och teater har jag fortsatt med hela livet. Det var just teaterlinjen på en folkhögskola som lockade mig till Norrköping där jag fann kärleken och den eviga kampen för rättvis politik och mer kultur. Vi får barn som växer upp och tillägnar sig mer norrköpingsdialekt än sina föräldrar - en småländsk far och en mamma med bred Stockholmska. 

Av hänsyn startar jag, först när jag är 50 år, sökresan genom Europas historiska 1900-tal och följer en cirkus som turnerar under flera krig - men med en enda önskan - att låta människor få skratta.

Jag startar i Florens där han föddes och åker vidare till Tyskland och 30-talets Berlin där han bor straxt innan och när Nazisterna tar makten. Därifrån följer jag hans flykt till Finland där vinterkrigets bomber faller utanför cirkustältet. Efter krigen fortsätter turnén via Helsingfors, Stockholm och Köpenhamn till Paris för att till slut landa i New York.

Min resa blir mer spännande än jag någonsin väntat. Steg för steg avslöjas nya uppseendeväckande fakta ur arkiv och mikro-film på bibliotek i olika städer (Florens, Berlin, Helsingfors och New York). Men viktigast blir de berättelser jag får lyssna till när jag möter människor i olika länder. De formulerar en både grym och sagolik verklighet. 

Jag får kunskap om mitt biologiska ursprung som sått frön både i mig själv, mina barn och barnbarn.

Och fullkomligt oväntat finner jag systrar i olika länder. Vill de acceptera att en syster från Sverige dyker upp i deras liv?

... Mitt rå-manus där jag berättar och gestaltar allt, är säkert för långt? Jag redigerar första omgången nu och vet redan att jag måste stryka mycket under nästa redigeringsomgång. Jag har ett manusstopp då manuset ska skickas till min författar-mentor. Månne jag hinna?

I den här bloggen vill jag försöka skildra skrivarbetets mödor och flow. Jag börjar inse ... Nej, jag har redan förstått - att jag givit mig in i en djungel bland tusentals författare och deras böcker som kämpar med att få komma ut och att nå sina läsare. 

Välkomna att följa mig på skrivar-stigen! Kommentera gärna, ställ frågor och kom med goda råd. 

Jag finns även på Facebook som "Marinella Rolfart" och i gruppen "Berättarnät Norrköping" samt i vår grupp "Papanella berättarteater" som även har en hemsida www.papanella.se

Kommentarer

  1. Bah roligt att läsa bloggen. Fortsätt

    SvaraRadera
  2. Underbart roligt! Ser fram emot att följa dig vidare när du nu börjar skapa din författarprofil också. <3
    Heja dig!

    SvaraRadera
  3. Blir en fantastisk historia!! :)

    SvaraRadera
  4. Vad kul att några har hittat hit - redan första dagen! För mig är detta med bloggande fortfarande en plats i bruset som jag själv inte riktigt hittar i.

    VEM ÄR VEM? ... Nu undrar jag om det är något med mina inställningar som gör att flera av er heter "Unknown"? Jag har inte hittat alla knappar än. "Learning by doing and trying" blir det.

    Jeanette är den enda jag ser namnet på - hej Jeanette, vad kul att du uppmärksammade mitt första bloggförsök och tack för alla goda skrivråd och kunskaper jag fått av dig och de andra författarna i din SKRIV-gemenskap. Syns ditt namn för att du har samma bloggprogram?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marinella! <3
      Jag är inloggad på mitt googlekonto och då fylls namnet i med automatik. Man kan också välja anonymt eller att ange namn eller webbadress. Jag tror du kan ställa in om du inte vill ha anonyma kommentarer.

      Jag har haft en blogspotsida men är inte aktiv på den längre. Numer använder ja gbara wordpress.

      Vi hörs och ses snart igen!

      Radera

Skicka en kommentar